144 dagar.....

 
Har alltid försökt att vara ärlig i den här bloggen, främst för att jag att så sjukt trött på att läsa andra utbytesstudenters bloggar som får det att låta som de lever det perfekta drömlivet. Visst, ibland känns allt helt perfekt, men allas utbytesår är en berg och dalbana. Vet själv också att min blogg kanske får det att låta för bra ibland.
 
Idag så har jag nått min halv vägs punkt. 144 dagar sen jag kom till USA, 144 dagar tills jag åker tillbaka till Sverige. Har hört ända från de första informationsmöterna med Explorius att tiden innan och efter jul är oftast jobbigast, och det har verkligen varit så för mig. Har inte direkt kännt att jag vill åka tillbaka till Sverige, mer att det känns som att en del saker fattas här. Efter mina 144 dagar här känner jag fortfarande inte att jag har hittat min plats än. Det förstår jag dock, eleverna i min skola har kännt varandra hela livet, och alla har haft sin "roll" ända sen dem var små barn. Känner att jag måste acceptera det här istället för att ignorera det. Men trots allt detta grubbel och alla gånger jag mått dåligt så har jag alltid varit säker på en sak; jag är så sjukt glad att jag åkte. Det här året har förändrat mig och lärt mig så sjukt mycket, och ändå har det bara gått halvvägs. Tror inte det är något som folk kommer direkt märka när jag kommer hem, men jag känner knappt igen tjejen jag var för ett år sen. Alla motgångar och alla höjdpunkter också har gjort mig starkare. Har insett att det jag klagar på i Sverige är inget jämnfört med "riktiga" problem. Har ändrat mitt sätt att se saker. Förut tänkte jag så himla mycket på konsekvenser och vad folk skulle tänka, men nu försöker jag bara göra allt jag vill. Vad jag verkligen inte vill göra är att åka hem och tänka "tänk om". Har redan såna tanker om de första månaderna här, då jag var mer reserverad. Nu försöker jag bli engagerad i allt jag kan, och testa på så mycket som möjligt. 
 
Poängen med detta inlägg var iallafall att säga till vem som helst som nu läser min blogg att vad ni än har som dröm, gör det! Till framtida utbytesstudenter som tvivlar på att åka; ÅK! Till framtida Hanna som har återvänt till Sverige, tappa inte bort dig själv när du kommer hem. 
 
Det kommande 144 dagarna ska bli det bästa någonsin, för att jag har den inställningen. Leva i nuet, carpe diem, och yolo, får väl bli mina motton från och med nu.

Kommentarer
Postat av: Jessica

you go girl!<3

2013-01-06 @ 18:47:29
Postat av: Alice

Du är så himla perfekt och stark Hanna! <3

2013-01-08 @ 06:01:23
URL: http://alicepettersson.spotlife.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0