“Being fearless isn't being 100% unafraid, it's being terrified but you jump anyway...”

Just nu är jag så himla exalterad inför USA. Vill bara ta mitt pick och pack och åka iväg nu! Antagligen beror det på att skolan snart är slut, och med tanke på att nästa gång jag kommer ha prov kommer det vara i USA. Längtar så sjukt mycket till New York! Jag vet att jag inte har varit där tusen gånger (faktiskt bara 1 gång) men jag älskar verkligen New York. En så himla underbar stad!

Känner också att lusten av att få värdfamilj blir större och större. Det känns lagom deprimerande att svara "Jag vet inte än" när folk frågar vart man ska bo. Men att kunna säga "Jag vet inte var jag bor om 2 månader" känner så jäkla fearless. Men rädslorna finns ju fortfarande. Vad man än gör och tänker så finns ju de där "tänk om". Allt man kan göra är att försöka fokusera på det positiva; att man faktiskt ska åka till USA. Jag har ju faktiskt drömt om det här hela mitt liv, och nu när jag kan förverkliga min dröm självklart ska man då ta chansen. För egentligen, vad missar man? Ett år i Sverige, samma gamla visa, varje dag likadan. Visst, det är tråkigt att lämna vänner och familj och så men de kommer alltid att finnas kvar. Mitt utbytesår finns bara under ett år, that's it. Jag känner bara av att skriva det här inlägget hur peppad jag blir. Vad som än händer under året (*knock on wood*) som kommer jag att klara det, jag kommer komma hem till Sverige som en ny (?) människa, hoppas jag. Förändrad kommer man vara iallafall. Ett exempel är förra sommaren då jag var i California en månad för att studera utan mina föräldrar. När jag kom hem använde jag "till skillnad från usa" eller "precis som i usa" i in princip varje mening i en månad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0